Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VI. D:r Martin Luthers Stora Katekes - Första delen. De tio buden - Fjärde budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FJÄRDE BUDET.
463
lus säger i samma kapitels 13 vers, vara »såsom världens
a[skum och allas afskräde».
Det är nödvändigt att inpränta i folket, att de, som vilja
kallas kristna, inför Clud äro skyldiga att bevisa dem, som
sörja för deras själar, dubbel heder, så att cle göra väl emot
dem och sörja för deras utkomst. Gör du detta, så vill Gud
äfven gifva dig nog och icke låta dig lida någon brist. Men
härvidlag äro alla gensträfviga, och hvar och en fruktar, att
hans egen buk skall försmäkta. Man kan nu icke sörja för
en enda rättskaffens predikant, medan vi förut kunnat
försörja tio storätare. På detta sätt förtjäna vi ock, att Gud tager
ifrån oss sitt ord och sin välsignelse samt åter låter
lögnpredikanter uppstå, hvilka leda oss till djäfvulen och därjämte
äfven utsuga oss.
Men de som hafva Guds vilja och bud för ögonen, de
hafva löftet, att det skall varda dem rikligt vedergälldt hvad de
gifva åt såväl lekamliga som andliga fäder eller göra för att
hedra dem. De som så göra skola icke blott ett år eller två
hafva kläder och penningar, utan de skola lefva länge, hafva
sin utkomst i fred och ro samt i evigheten varda rika och
saliga. Gör därför blott hvad du är skyldig, och låt det vara
Guds sak, huru lian skall försörja dig och skaffa dig hvad du
behöfver. Har han lofvat det och ännu icke ljugit, så skall
han icke heller ljuga för dig. Sådant borde ju beveka oss och
komma vårt hjärta att öfverflöda af glädje och kärlek till dem,
hvilka vi äro skyldiga att hedra, så att vi sträckte våra händer
mot himmelen och med fröjd tackade Gud, som har gifvit oss
löfte om det, för hvilkets skull vi väl borde vilja gå ända till
världens slut. Ty om än hela världen med förenade krafter
försökte, skulle den dock icke förmå att förlänga vårt lif med
en enda timme eller att frambringa ett enda korn ur jorden,
men Gud kan och vill rikligt gifva dig allt det, som ditt hjärta
begär. Den som föraktar detta och icke frågar därefter, han
är icke värd att höra ett enda Guds ord. — Detta är nu
tillräckligt förklaradt för alla dem, som detta bud gäller.
Därjämte bör väl äfven predikas för föräldrar och dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
