Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VI. D:r Martin Luthers Stora Katekes - Tredje delen. Fader vår - Femte bönen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
236 I):R MARTIN LUTHERS STORA KATEKES.
Femte bönen.
Och förlät oss våra skulder, såsom och vi förlåta dem oss
skyldiga äro.
Denna bön liar afseende på vår usla, eländiga lefnad,
hvilken — ehuru vi hafva Guds ord, tro det, göra och foga oss efter
Guds vilja samt nära oss af Guds gåfvor och välsignelse — icke
är utan synd. Yi stappla och fela ännu dagligen, emedan vi i
denna värld lefva ibland människor, som tillfoga oss myckel,
ondt och gifva oss anledning till otålighet, vrede, hämnd m. m.
Därjämte hafva vi djäfvulen såsom en fiende i ryggen, och han
ansätter oss från alla håll samt gör, såsom vi hafva hört,
motstånd mot allt det, hvarom vi i cle föregående bönerna hafva
bedit, så att det för oss icke är möjligt att alltid bestå i denna
ständiga strid.
Därför är här åter för oss ett stort behof att ropa och
bedja: »Käre Fader, förlåt oss vår skuld.» Detta är icke att fatta,
så, som om Gud icke skulle äfven utan och före vår bön
förlåta synden — ty han har ju, innan vi bedt honom därom eller
ens tänkt därpå, skänkt oss evangelium, hvaruti är idel förlåtelse
- - men det viktiga är, att vi erkänna och mottaga denna
förlåtelse. Ty emedan köttet, i hvilket vi dagligen lefva, är sådant,
att det icke förtröstar eller tror på Gud, utan ständigt eggas af
onda lustar och begär, så synda vi dagligen med ord och
gärningar, i görande och låtande. Härigenom oroas samvetet, så
att det fruktar för Guds vrede och onåd och sålunda släpper den
tröst och tillförsikt, som evangelium bjuder. Därför är clet
städse nödvändigt att liksom ila till dej ma bön och här hämta
tröst till att åter upprätta samvetet.
Detta tjänar ock därtill, att Gud må bryta vår stolthet och
bringa oss till ödmjukhet. Ty lian har förbehållit sig, att, om
någon vill pocka på sin fromhet och förakta andra, denne då
må betrakta sig själf och ställa denna bön för sina ögon. hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
