Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del II. Grundlig etc. upprepning och förklaring af några Augsburgska bekännelsens artiklar - Första artikeln. Om arfsynden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ARFSYNDEN.
631
vår kristna tros artikel följa, antingen att detta vårt kött icke
skulle uppstå på den yttersta dagen och att vi i det eviga lifvet
icke skulle hafva denna vår kropps och själs väsen, utan en
annan substans eller annan själ, emedan vi ju där skola vara
utan synd, eller också att äfven synden skulle uppstå och i
det eviga lifvet finnas och förblifva i de utvalda.
Häraf är det tydligt, att denna lära samt allt hvad
därmed sammanhänger eller däraf följer måste förkastas,
nämligen när det påstås och läres, att arfsynden utgör själfva den
fördärfvade människans natur, substans och väsen, kropp och
själ, så att det alldeles icke skulle vara någon skillnad emellan
vår fördärfvade natur, substans och väsen samt arfsynden. Ty
vår kristna tros förnämsta artiklar aflägga ett klart och kraftigt
vittnesbörd om skälen, hvarför en åtskillnad bör och måste
fasthållas emellan å ena sidan människans genom synden
fördärfvade natur eller substans och å andra sidan synden,
hvarmed och hvarigenom människan fördärfvats. Och detta torde
vara nog till en enkel förklaring af vår lära och den däremot
stridande — in thesi et antithesi — i denna tvistefråga, hvad
själfva hufvudsaken angår, ty det skall icke här vidlyftigt
disputeras därom, utan endast de förnämsta hufvudstyckena i
särskilda artiklar behandlas.
Men hvad orden och talesätten angår är det bäst och
säkrast att använda och fasthålla de förebildliga uttryck, som
begagnas i den heliga Skrift och i de ofvannämnda skrifterna
om denna artikel.
Aequivocationes vocàbulorum, d. v. s. mångtydiga ord och
talesätt böra flitigt och noggrant förklaras, på det att
ordstrider må undvikas. Då det t. ex. säges, att Gud skapar
människans natur, så menas med detta ord — natur — människans
väsen, kropp och själ. Men ofta kallas ett tings art eller oart
dess natur, såsom då man säger att ormens natur är att bita
och förgifta. I denna mening säger Luther, att synden och att
synda är den fördärfvade människans art och natur.
Sålunda betyder arfsynd egentligen vår naturs djupa
fördärf, sådant detta beskrifves i Schmalkaldiska artiklarna. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
