Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del II. Grundlig etc. upprepning och förklaring af några Augsburgska bekännelsens artiklar - Andra artikeln. Om den fria viljan eller de mänskliga krafterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DEN FRIA VILJAN OCII DE MÄNSKLIGA KRAFTERNA. 685
vända art och natur kraftig och verksam endast till det, som
är Gud misshagligt och honom emot.
Denna förklaring och detta allmänna svar på
hufvudfrå-gan och status controversiæ, som framställts i början af denna
artikel, bekräftas och stadfästes af nedan anförda från Guds
ord hämtade skäl, och om de äfven misshaga det högfärdiga
förnuftet och filosofien, så veta vi dock, att denna förvända
världs vishet är inför Gud endast dårskap och att man endast
med ledning af Guds ord skall döma om trosartiklar.
För det första ehuru människans förnuft eller naturliga
förstånd väl ännu har en svag gnista kvar af kunskapen om att
en Gud finnes liksom äfven om lagens lära (Rom. 1: 19 ff.), så
är det dock så okunnigt, blindt och förvändt, att, ehuru de
sinnrikaste och lärdaste människor på jorden läsa eller höra
evangeliet om Guds Son och löftet om den eviga saligheten, kunna
de likväl af egna krafter icke fatta och förstå detta eller tro
det och hålla det för sanning, utan ju mer flit och allvar de
använda på att förstå dessa andliga saker med sitt förnuft, desto
mindre förstå de och tro dem utan anse alltsammans för
dårskap eller sagor, innan de af den helige Ande blifvit upplysta
och undervisade. 1 K or. 2: 14: En naturlig människa fattar icke
det som tillhör Guds Ande, ty det är henne en dårskap, och hon
kan icke begripa det, emedan det måste andligen bedömas. 1
Kor. 1: 21: Ty emedan världen icke genom sin vishet kände
Gud i Guds vishet, täcktes Gud genom dåraktig predikan
frälsa dem som tro. Ef. 4: 17 f.: De öfriga människorna — de som
icke genom Guds ande blifvit pånyttfödda -— vandra i sitt
sinnes fåfänglighet, förmörkade till förståndet och bortkomna
från det lif, som är af Gud, för den okunnighets skull, som är i
dem för deras hjärtas förhärdelses skull. Matt. 13: 11 ff.:
Med seende ögon se de intet och med hörande öron höra de intet,
ty de förstå det icke. Men eder är gifvet att förstå
himmelrikets hemligheter. Rom. 3: 11 f.: Ingen förståndig finnes,
ingen finnes, som söker Gud. Alla hafva afvikit, allesamman
hafva blifvit onyttiga, ingen finnes, som gör godt, det finnes
icke en enda. Sålunda kallar Skriften den naturliga männi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
