Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del II. Grundlig etc. upprepning och förklaring af några Augsburgska bekännelsens artiklar - Andra artikeln. Om den fria viljan eller de mänskliga krafterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
640
KONKORDIEFORMELN. II.
hjärtas uppsåt är ondt allt ifrån ungdomen. Jer. 17: 9: Ett
illfundigt och fördärfvadt ting är människans hjärta; hvem
kan förstå det? Detta ord förklarar den helige Paulus i Rom.
8: 7 sålunda: Köttets sinne är fiendskap emot Gud, och Gal. 5:
17: Köttet har begärelse mot Anden och Anden mot köttet, och
dessa äro mot hvarandra, och Rom. 7: 14: Vi veta, att lagen är
andlig, men jag är köttslig, såld under synden, samt strax
därefter (7: 18): jag vet, att i mig, det är i mitt kött, bor icke något
godt och (7: 22 f.): jag har min lust till Guds lag efter den
invärtes människan — hvilken är pånyttfödd genom den helige
Ande — men jag ser en annan lag i mina lemmar, som kämpar
mot den lag, som är i min ande, och griper mig fången i
syndens lag.
Om nu den naturliga eller köttsliga fria viljan hos den
helige Paulus och andra pånyttfödda människor äfven efter
pånyttfödelsen strider emot Guds lag, huru mycket mer skall
den då icke före pånyttfödelsen motstå och vara fientlig emot
Guds lag och vilja. Däraf är tydligt — såsom vi utförligt
ut-redt i artikeln om arfsynden, till hvilken vi för att undvika
vidlyftighet hänvisa — att den fria viljan af sina egna
naturliga krafter icke blott icke kan verka eller medverka till sin
egen omvändelse, rättfärdighet och salighet, eller lyda, tro och
säga ja till den helige Ande, som genom evangelium tillbjuder
människan Guds nåd och saligheten, utan att densamma
tvärtom enligt sin medfödda, onda, motspänstiga natur fientligt
motstår Gud och hans vilja, såframt människan icke genom Guds
Ande upplyses och regeras.
Därför liknar äfven den heliga Skrift den icke
pånyttfödda människans hjärta vid en hård sten, som icke ger efter
utan gör motstånd mot den, som vidrör densamma, eller vid en
ohyflad stock, eller ett vildt, obändigt djur, men vill därmed
icke säga, att människan efter fallet skulle hafva upphört att
vara en förnuftig skapad varelse, eller att hon utan att höra
och betrakta det gudomliga ordet skulle omvändas till Gud,
eller att hon i utvärtes, världsliga saker icke skulle kunna för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
