Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del II. Grundlig etc. upprepning och förklaring af några Augsburgska bekännelsens artiklar - Femte artikeln. Om lag och evangelium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM LAG OCH EVANGELIUM. 103
Ty allt, som tröstar och tillbjuder lagens öfverträdare
Guds huldhet och nåd, clet är och kallas i egentlig mening
evangelium, d. v. s. ett godt och gladt budskap, att Gud icke vill
straffa utan för Kristi skull förlåta synden.
Därför bör hvarje botfärdig syndare tro, d. v. s. sätta sin
förtröstan på Herren Kristus allena, att han har blifvit
utgifven för våra synders skull och uppväxt för vår
rättfärdig-görelses skull (Rom. 4: 25), hvilken icke visste af synd, men för
oss har blifvit gjord till synd, på det att vi skulle varda Guds
rättfärdighet i honom (2 Kor. 5: 2l), som har blifvit för oss
till rättfärdighet (1 Kor. 1: 30), och hvilkens lydnad inför Guds
stränga dom tillräknas oss till rättfärdighet, så att alltså lagen
— såsom vi ofvan hafva förklarat — är ett ämbete, som
genom bokstafven dödar och predikar fördömelse (2 Kor. 3: 6),
men evangelium är en Guds kraft till frälsning för hvar och en
som tror (Rom. 1: 16), och det predikar rättfärdighet samt
gifver Anden (Gal. 3: 2). Sålunda har äfven Dr. Luther varit
synnerligen angelägen om att i nästan alla sina skrifter
framhålla denna åtskillnad samt tydligt påvisat, att clet är en helt
annan kunskap om Gud, som härflyter ur evangelium, än den
vi kunna lära oss af lagen, ty äfven hedningarna hafva genom
den naturliga lagen i någon mån haft en kunskap om Gud, men
likväl hvarken rätt känt honom eller rätt ärat honom. Jfr
Rom. 1: 20 ff.
Dessa tvenne predikningar hafva ända från världens
skapelse städse och allestädes i Guds kyrka bådadera förkunnats
men dock mecl tillbörlig åtskillnad dem emellan. Ty
patriarkernas efterkommande, liksom äfven patriarkerna själfva,
hafva icke blott ständigt påmint sig, att människan i
begynnelsen skapats af Gud rättfärdig och helig, men genom ormens
bedrägeri öfverträdt Guds förbud och blifvit syndare,
fördärfvat sig själf och alla sina efterkommande samt störtat dem i
döden och den eviga fördömelsen, utan de hafva ock å andra
sidan upprättat och tröstat sig genom predikan om kvinnans säd,
som skulle söndertrampa ormens hufvud (.1 Mos. 3: 15), om
Abrahams säd, i hvilken alla folk på jorden skulle varda väl-
44 —110630. Bens o iv. Svensla kyrkans bekännelseskrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
