Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del II. Grundlig etc. upprepning och förklaring af några Augsburgska bekännelsens artiklar - Tionde artikeln. Om de kyrkliga sedvänjorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DE KYRKLIGA SEDVÄNJORNA.
755
mellanting, clar man kan fritt förfara. I Kol. 2: 16 heter det:
Ingen dome eder således för mat eller dryck, eller i fråga om
högtidsdagar, och då Petrus och Barnabas voro eftergifna i eti
dylikt fall, bestraffar Paulus dem offentligen såsom sådana,
hvilka icke vandrade rätt enligt evangelii sanning (Gal. 2:11 ff.).
I detta fall är det nämligen icke längre fråga om
utvärtes mellanting, som till sin natur och sitt väsen äro sådana att
man kan förfara fritt, hvarför de också äro hvarken påbjudna
eller förbjudna att hållas eller underlåtas, utan det gäller först
och främst vår kristna tros förnämsta artikel — hvarför
aposteln säger på det alt evangelii sanning må äga bestånd —
hvilken genom ett dylikt tvång eller påbud fördunklas och
förvanskas, emedan dessa mellanting här af motståndarna
antingen offentligt påyrkas eller af dem missbrukas i ill
stadfästande af falsk lära, vidskepelse och afguderi samt till
undertryckande af ren lära och kristen frihet, och antagandet af
desamma äfven skulle leda härtill.
Därjämte gäller det äfven artikeln om den kristliga
friheten, som den helige Ande genom den helige apostelns mun,
såsom vi nyss hört, så allvarligt befallt sin kyrka att behålla.
Så snart nämligen denna artikel försvagas och människobud
såsom nödvändiga att iakttaga med våld påtvingas kyrkan,
såsom vore underlåtande däraf orätt och synd, då är vägen för
afguderiet öppnad, ty då skola efter hand antalet människobud
alltmer förökas och de skola betraktas såsom en gudstjänst
och icke blott anses lika med utan äfven högre än Guds bud.
Genom dylika eftergifter och förlikning med afseende på
utvärtes ting blifva äfven afgudadyrkarna — då man icke
först kommit till kristlig endräkt i läran — styrkta i sitt
afguderi, men däremot varda cle rättrogna bekymrade, taga
anstöt och försvagas i sin tro, hvilket bådadera hvarje kristen
är skyldig att vid sin själs frälsning och salighet undvika,
såsom det står skrifvet: Ve världen för förförelsernas skull!
samt: Hvilken som förför en enda af dessa små, som, tro på
mig, honom är det bättre att en kvarnsten hänges vid hans hals
och han sänkes ned i hafvets djup (Matt. 18: 6 f.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
