- Project Runeberg -  Berättelser och utkast /
22

(1912) [MARC] Author: Victoria Benedictsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I väntrummet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skiljas. Och alla sutto de kring väggarna med den
bönfallandes betryckta min.

Så, efter en stund, kom det en medelålders
karl. Han var icke lik den övriga samlingen. Det
var en stark och bredaxlad arbetare, snyggt och
ordentligt klädd. Det låg någonting välbärgat i
hela hans yttre. Han hälsade, kom sedan fram
och satte sig mitt emot mig i soffan. Det var
redliga drag och en min av fasthet. Men det syntes
att han led. Ansiktet var blekt, strängt. Sällan
har jag sett ett mera utpräglat uttryck av
viljekraft och självbehärskning. Åter och åter såg jag
bort till detta kalla ansikte med sin blåaktiga
skäggbotten.

Det var något av en karaktär.

Så öppnades dörren igen. Det var en helt ung
flicka i en urblekt klänning och en tunn liten schal.
Armen bar hon i band. Sexton år kunde hon väl
vara, hade en slät hy och oval ansiktsform. Hon
hälsade, satte sig hos arbetaren i soffan och såg
sig sedan omkring på de närvarande, liksom för
att begära medlidande, under det hon gungade sin
sjuka hand med den andra, som vore den sjuka
handen ett kvidande barn.

Men var och en tycktes ha nog av sin egen
plåga.

Hon drog smärtsamma små rynkor i pannan,
såg sig åter omkring, till hälften skyggt och till
hälften för att göra bekantskap. Av blyghet fanns
det icke ett spår, men hon tycktes livligt
genomträngd av möjligheten att kunna bli tillbakastött.

»Det gör så ont i min hand,» sade hon sakta,
liksom ut i luften, så kunde vem som ville taga
hennes yttrande och knyta fast ett samtal vid det.

En medlidsam blick från mig var enda svaret.
De andra tycktes varken höra eller se.

Hon satt tyst några ögonblick, nervös, orolig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berettelsr/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free