- Project Runeberg -  Berättelser och utkast /
110

(1912) [MARC] Author: Victoria Benedictsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från skild håll - 2. Från Ramlösa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fram på vägen utanför, och folkströmmen tätnade
beständigt.

Skåningen roar sig gärna. Arbetaren trälar som
ett lastdjur hela veckan, men på söndagen vill han
ta sin skada igen. Då genljuder var skogsbacke
av dragharmonikans sträva toner, och bastanta
fötter svänga om på dansbanornas tillkämpade
golv.

Men här var det ett strå vassare. Här fanns
det en inhägnad bana, stor i omkrets och med
ordentligt brädgolv, fast under bar himmel. Musiken
utgjordes av en gnällande orkester, tre man stark,
och avgiften var tio öre per dans, något som borde
tillförsäkra banans ägare en vacker nettovinst, ty
tilloppet av danslystna var stort och orkestern sörjde
nog för, att danserna ej blevo för långa. Att stå
och vila mitt i en dans kunde således ej komma
i fråga. Man ville naturligtvis ha full valuta för
pengarna och dansade, så att svetten lackade.
Hellre stupa än ge sig!

Jag vet ej något nöje som kan mäta sig med
att för en stund stå som åskådare vid en dansbana;
och många måtte tycka som jag, ty den var
omringad av skådelystna i flerdubbla led. Men inte
tycktes det genera de dansande. Och däri ligger det!
Det uppfriskande — jag hade så när sagt det
uppbyggliga — i att betrakta sådana naturbarn består
just däri, att de äro så fria från all tanke på, hur
de taga sig ut. De hänge sig åt stundens njutning
med en grundlighet, som är oss kulturmänniskor
nästan ofattlig. Och det är det, som giver deras
råa livsglädje en omedelbarhet, som kunde komma
en att avundas. Självkritiken — detta, att liksom
ställa sig utom sig själv för att med främmande
ögon granska sig och sitt uppträdande — är
någonting för dem helt okänt. Hos de bildade klasserna
har denna kritik bortrensat alla i ögonen fallande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berettelsr/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free