Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄGMÄSTAREN
207
Nu kunde Palm gå öfver till brygghuset.
Han tviflade icke på att något var i
görningen, att jägmästaren beredde sig på en
ny sömnlös natt och att det brutala
jockej-ansiktet ville göra ett fjärde besök.
Förmodligen var han en penningafpressare, som visste
något, och så pass mycket och af sådan natur
att han var både farlig och oåtkomlig. Men
Palm ville vara till hands om han skulle
be-höfvas — man kunde ju aldrig veta. Han
tyckte han var skyldig jägmästaren detta. Hur
det än var skulle han aldrig få en sådan herre
mer, strunt samma hvad som än lådde vid
honom.
Det hade upphört att snöa och mellan
molnen syntes stjärnor. Snön lyste i en
blå-hvit glans, öfver den småbackiga terrängen
bortåt Liljansskogen, på det stycke hage, som
fanns kvar, i trädgården, på vägen, planen
och nivelleringen mot staden, på
tobaksladans branta tak och på träd, buskar och
bergknallar låg snön som ett tjockt
vaddtäcke. Betjänten höll sig tätt till husknutarna,
när han kom ned till brygghuset såg han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
