Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
opus 23
319
tände han lampan i sitt lilla förmak. Där
stod pianinot på ena långväggen, midt emot
soffan och divansbordet.
Han var mycket trött, men tankarna från
gatan hade följt med in i rummet och de
lämnade honom rolös. Han fällde gardinen
för att slippa se mörkret, det fanns inga
stjärnor, de ensammas sällskap, i afton.
Frans satte sig i moderns stora länstol,
den var så skön att sitta i, gumman hade i
det längsta hållit sig uppe i den, ända till
dess sängen icke släppte henne förrän allt var
slut. Den hade en lös långkudde som
ryggen och skuldrorna kunde hvila emot, det var
nästan som att ligga på fjäderbolster, så mjuk
var den. Om stolen icke varit en smula för
låg hade han haft lust att sitta i den och
spela litet, men det var nu också för sent,
klockan var öfver tio.
Pianinots lock stod öppet för att icke
tangenterna skulle gulna och notklaffen var
nedfälld. Han fick lust att sätta dit några
noter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
