Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
opus 23
323
stare! sade Frans, jag tror icke det finns er
like!
— Nu skall du spela, sade den gamle,
han såg helt majestätisk ut där han stod
upprätt i den vida, svarta reskappan och med
det hvita skägget, som böljade ned på bröstet.
Frans blef förskräckt.
— Det är omöjligt, bad han, det är för
sent, klockan är öfver tio. Jag kan ju inte
heller, och jag är så trött, så trött.
— Det går genast öfver, sade mästaren,
och det finns hvarken något sent eller något
tidigt. Sitt kvar i länstolen, så skall du få se.
Han sköt med stark arm fram stolen till
pianinot, det var som om Frans ifcke vägt
mer än en fjäder. — Jag vet ju att den är
för låg, tänkte han, och att jag inte kan. Men
han lade i alla fall båda händerna på
klaviaturen.
Och i detsamma genomströmmades han
af en underbar kraft, all trötthet var borta,
hans skrifkrampsfingrar blefvo smidiga, starka
och unga, fingertopparna fasta som stål och
ändå känsligt mjuka. Han kunde hela opuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
