Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENRIIC
kämpar med sig sjelf som om han ville säga något; tar ett
steg emot henne; vänder sig derpå hastigt om och störtar ut.
LOUISE
ser efter honom.
Stackaren! Så förtviflad han var! Hur
började det?
ERNA.
Som vanligt. I dag var jag inte i humör
att fördraga hans lumpenhet–
LOUISE.
Ja, men — detta är ju — sätter sig hos
henne — Säg mig uppriktigt, Erna lilla — älskar
du honom inte längre?
ERNA.
Ack du — Jag har aldrig älskat honom!
Aldrig en sekund. Är det en menniska, som
man kan älska, denna parasit på konstnärslifvet
härute? En menniska som ingenting är,
ingenting blir, ingenting duger till.
LOUISE.
Men det visste du ju förut.
ERNA.
Jag visste! Jag visste! Hvad gör det för
nytta hvad man vet? Jag led så, att jag kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
