Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOUISE.
Ja, men nu är det allvar . . . nu blir det
aldrig godt igen.
VIGGO.
Så mycket bättre. Hon har visst aldrig
brytt sig stort om honom.
I.OUISE.
Nej. Då hade hon inte varit så olycklig.
VIGGO.
Hur menar du?
LOUISE.
Det ringer i mina öron en underskön
replik ... jag vet inte hvar jag läst den ... det är
väl i en af de moderna böckerna, kan jag tro.
Den handlar väl om en kvinna, som gett sig åt
den man, hon älskar — — och derigcnom råkat
i kollision med pligt, heder och samvete . . .
Han ser, att hon lider — — han förebrår sig
sjelf, att han tagit emot, hvad hon gaf–och
så frågar han henne en gång, om hon är mycket
olycklig... Då smyger hon sig in till honom
och ser på honom med en blick full af
hän-gifvenhet. »Jag olycklig?» säger hon. »Jag är
som en utsvulten tiggare, hvilken fått mat;
måhända fryser han ännu i sina trasor–men
olycklig är han inte längre.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
