Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOUISE
med ett djupt andetag.
Ja. En liflös, naken kvinnokropp. Fotterna
och benen ligga slängda ner öfver sluttningen
mot hafvet, hufvudet har fått stöd mot en sten
vid hålans ingång, hakan har sjunkit emot
bröstet och armarne hvila på marken slappt och
tungt —–Hela figuren ligger der just så, som
vågorna vräkt den upp — — så enkelt men så
plastiskt gripen — utförd med en storslagen
konst. Det är vanmakten och hjelplösheten,
adlade till höghet af dödens ro —–
—- — Och det ansigtet, som man ser in i!
Dess lugn har något af öfverjordisk jemnvigt:
— — den kalla blidheten hos den, för hvilken
menniskors önskningar och menniskors lidanden
icke längre finnas till — den heliga glömskan
af allt det, som här benämnes glädje och sorg
— godt och ondt–-Detta ansigte, på hvil-
ket dödsleendet ligger stelnadt som en olöslig
gåta, är en siares verk–-
ERNA.
Ja, men ––-
LOUISE.
När jag stod der och såg, då greps jag af
bäfvan, ångest, beundran. Denne mästare, denne
konstnär hade jag behandlat som en jemnlike.
Han hade varit kamraten i mitt hvardagslif; jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
