Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
och jag skulle följa honom utan rädsla, säker, att
han förstod det, jag icke förstår.
— Jag undrar, hvart han skulle föra mig?
Kanske finns det ett stort slott under jorden med
rika och upplysta salar, där människorna samlas
kring ett hemlighetsfullt och väldigt värf. De äro
måhända klädda i ovanliga dräkter och känna icke
hvarandra utan gå hvar och en för sig med sin
viktiga och farliga syssla.
— Kanske leta de dolda gångar, som leda
till jordens innandöme, där stora skatter förvaras?
Eller också kämpa de med ett förfärligt djur, som
endast kan dödas med ett vapen af märkvärdiga
och okända egenskaper. Kanske är min pil just
detta vapen.
— I djurets hjärta ligger en sten, icke större
än en ärta. Men den som bär stenen, kan se alla
tankar, och han kan tvinga människorna att tänka
som han. Fattar han kärlek till någon, får han
kärlek tillbaka. Han kan vara mycket god, ty
ingen vill honom ondt. Och ingen hånar honom.
— Savagrin, hvars älskarinnor öfvergifvit
honom, har sökt vinna denna sten. Han misslyckades
och förlorade därvid sitt hår för att i stället få en
förskräcklig måge och ett ansikte, som liknar en
gammal gris.
— Om Savagrin, som är så ful, har haft
älskarinnor, hvarför skulle då icke en kvinna kunna älska
mig? Jag är helt säkert icke ful; knektarna, som
lyfta upp mig på sina hästar, bruka säga till
hvarandra: Om denne gosse vore en flicka, skulle vi
knappt våga se på honom än mindre röra honom.
Det kunde gå illa för oss alla.
— Därmed säga de, att de finna mig behaglig.
Det förståi- jag rätt väl, fast de tro, att jag
ingenting begriper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
