Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
En fattig heide får se till, hur han ska kunna
reda sig.
— Ja hvad det nu var för en, som stannade
längst i stugan, det kan jag inte så noga säga.
Ett är i alla fall säkert: en vacker karl var det.
Nog var modern vacker, men så vacker som flickan
det var hon inte på långa vägar.
— A, ni skulle se henne, unge herre!
— Jag har sett henne.
— Sett henne? Puh! I de där trasorna. Kallar
ni det för att se henne ? Nej bada, mitt barn, bada
skulle ni se henne. Hi, lii! då ser man från två
håll. Simma, mitt barn, simma! Då hon sträcker
ut benen ocli —
— Hvad gör du här, unge? skrek gubben och
svängde med armarna. — Hämta ullsäckar åt
unge herrn, ditt lata — ditt — Nå hör du inte!
Flickan, som stod stod i dörren, pekade belt
lugnt på Solivro.
— Ska den där ligga här?
— Hämta ullsäckarna ditt skarn!
— Det kan den där modige och starke lille
besten göra själf. Jag gör det icke.
Gubben tog en handfull kol och kastade mot
henne; men kolbitarna träffade endast dörren, som
flickan slog igen efter sig.
— Man måste ibland behandla henne litet
strängt! förklarade sig gubben, som i gossens
ansikte läste alltför mycken häpnad. Jag är en
beskedlig mämiiska, jag; och just därför måste jag
någon gång ryta och skrika för att skrämma litet
på henne. När hon en gång får sin herre, då blir
det något helt annat. Då blir hon som ett litet
lamm, det vackra barnet.
Gubben torkade sina sotiga händer mot byxorna
och suckade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
