Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
Sorrel strök sig förvirrad öfver pannan.
— Herre, jag kan icke säga, när eller hur
det skedde. Jag glömde att fråga — inan befallde
mig —
— Hvad har skett?
— Jag vet ju icke, jag glömde ju att fråga.
Man skickade mig genast till dig.
— Vet du icke, hvad som händt?
— Herre Skapare, visst vet jag, hvad som
händt! Det är ju därför, jag är skickad.
— Fursten är sårad till döds. En pil har
trängt genom halsen, bakifrån. Han kan icke tala,
knappt andas. Medvetandet kommer och går. Vi
måste skynda.
Han läste sin läxa så hastigt, att prinsen
endast med möda kunde följa orden.
— Fursten säger du? Fader?
— Hvem annars? En pil, och han rabblade
ännu en gång upp de ord, man gifvit honom.
— Vi måste skynda. Godt, godt. — Han visste
icke hvad han menade med godt. Det knarrade i
trappan, mor Sorenna smög sig ned.
— Sofver lion?
— Hon sofver, mumlade mor Sorenna ocli
blinkade skuldmedvetet.
— Vi måste skynda, vände ban sig till Sorrel.
— Vänta ett ögonblick. Jag måste ju — I det
han steg uppför trappan, sade lian till sig själf:
— Du ska få se, att lion börjar gråta; du ska
få se —
Med tysta steg gick han af och an, af och an.
— Alltså om jag, återtog lian gång efter gång
och kom aldrig längre, ty han visste icke hvad det
var för ett om, han egentligen menade. Slutligen
gick ban bort och öppnade fönsterluckan.
— Jag ska säga farväl, men jag ska icke göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
