Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
liga. Alla. Är det icke enkelt? Hvarför vara
barmhärtig mot en och rättvis mot en annan? Är
det icke nog, är det icke enklare och lättare att
vara god emot alla? Äfven god mot sig själf.
— Är det då omöjligt att vara det? Kan
man icke lefva utan elakhet och list och våld?
Utan att skada?
— Då vill jag icke lefva.
Nu förstod hon honom, förstod åtminstone den
dräkt, i hvilken hans känslor svept sig. Och hon
skyndade att smycka sig med samma färger och
samma snitt.
Hon och Barrelen skulle stå honom bi. De
smidde de bästa planer. Snart blef dem ingenting
omöjligt. Stödd på krigarens vapen skulle ban
göra sig själf, Tairavita och alla mycket lyckliga.
Han märkte icke, hur han råkade i tvedräkt med
sina ursprungliga tankar. Allt godt måste vara
möjligt, och därför blef också det möjliga godt.
Dessutom var han så glad öfver sin egen och
Ostatas godhet och öfver de vackra bilder, denna
godhet målade, så glad, att han hade sinne endast
för denna glädje.
Innan hon gick, gjorde Ostata en hastig fråga.
— Och säg: godset, som furst Virior beröfvade
matretterna? Älla deras gårdar?
— Naturligtvis skola de återfå dem.
Hon tycktes utomordentligt nöjd om också
litet häpen. De skildes med många försäkringar.
Då hon gått, kom kammarsvennen; han ställde
sig på sin post. Fursten blef otålig. Han ville
dyka ned i sina glada tankar, mon svennen, som
stod där i sitt stela gif akt, gjorde honom förlägen.
Plötsligt gick ban bort och kysste honom på
pannan.
— Broder, vi ska alla bli lyckliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
