Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
Då Savagrin och Solivro vandrade i
trädgårdarna, där springvattnens rassel och blommornas
brokiga och doftande kalkar hos dem båda väckte
behagliga och fridsamma minnen, blef fursten
meddelsam som ett barn.
— Hur stora och präktiga är icke dina tankar!
utbrast Savagrin. Och hvilken förträfflig konstnär
är icke kärleken, som med djärf pänsel och utan
snålhet målar fantastiska och glödande bilder i ditt
unga sinne!
— Ja, så målar kärleken. Kring den .älskade
ett hof af lysande tankar, så många vackra
gestalter. I sanning ett oklokt slöseri af målaren Kärlek,
att smycka sin hjärtbild med så fängslande
omgifning. Ty snart fastna blickarna vid ramen och
kunna ej lösa sig. Gossen, som sprang efter
kyssar och utbjöd sitt lif för en belt liten gunst; han,
som sprängde slottsporten, ocli stupade öfver
trapporna till kärestans kammare, ban blir stående i
vapensalen. Han gnider rustningarnas fogar och
stryker med fingret öfver svärdets egg; tvekande
drager han öfver sig kyllret, och går bort till
fönstret för att rikta bågen med den långa pilen.
Men på andra sidan slottsgrafven, som nyss var
Kärlekens hinder, står nu Lifvet med trollspegeln
i sina uppräckta händer. Hon visar honom spegeln,
och öfver hennes hår ser han ärans pannring, som
gnistrar af juveler.
Men Solivro sade:
— Detta är gammelmans tankar om
ungdomens håg. Och däri kan väl mycket vara sant.
Men intet är odödligt, icke ens det, som födts på
nytt i minnet.
— Minns du ej den sten, som prydde
pannringens midt? Godhet, lycka är vackra ord; men
har du ett vackrare namn, så vill jag gifva det åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
