Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
såg ickc den underliga gestalt, som satt nedhukad
bredvid en flicka af en mild och behaglig skönhet.
Ej heller hörde lian det förskräckta skrik, som hans
ankomst framlockade eller såg den ifver, hvarmed
den hopkrumpna gestalten sökte gömma flickan
bakom säckarna.
Men plötsligt stod den underliga varelsen tätt
inpå honom.
— Såg du henne?
Ocli då fursten, som icke visste, hvem frågan
gällde, belt förvirrad lämnade den obesvarad,
började varelsen svänga med sina långa armar och
halfsjöng:
— Det var godt, min vän. Det var godt, det
var godt. Ocli i ett nu fattade hon hans händer,
snarare hoppade än gick baklänges och drog honom
bort till ett hörn af rummet.
— Du är Solivro, som jag såg hos Avata;
som kom till herden på heden; som röfvade hans
dotter; som miste sin käresta; som söker, som
söker, som söker.
Hon lindade sina långa armar kring honom
och tryckte sitt heta lilla ansikte mot hans hals.
Han kände att hon grät. Men plötsligt såg hon
upp och skrattade honom midt i ansiktet.
— Solivro, du söker systermin. Du liar råkat
i pina, du har sorg i din själ, dina ögon äro så
trötta.
Hur skälfver icke ett ungt hjärta, då kärlek
och smärta förena sina smekningar! Ungdomens
smidiga hals, som har en så stark och modig resning,
hur lätt böjes den icke, då fru Sorg lägger sin
hand öfver dess nacke!
Solivro grät, och Irla, gatusångerskan, stod
tyst vid lians sida.
Slutligen sade hon:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
