Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han hade otur. Knappt hade han slutat sina
förberedelser, förrän ett förskräckligt skrik tvingade
honom till tystnad.
Fursten hade tagit några steg och vacklade.
Barrelen skyndade till hjälp.
Men fursten dref honom ifrån sig.
— Förbannade bett! skrek han.
Han slet spetsar och bindlar, och på hans
hals lyste det röda såret efter Irlams knif.
Han slet den gyllene kedjan och kastade
stumparna mot Barrelens panna.
Savagrin stapplade fram.
— Solivro, barn! snyftade han.
Fursten snurrade rundt.
— Vargar! Vargar! skrek han och rusade
mot utgången.
Barrelen var vid hans sida; ban grep honom
i manteln. . Då ryckte han purpurn från axlarna.
Han knöste hop den till en boll.
— Gapa varg!
Han slungade den mot Barrelens ansikte och
försvann i mörkret.
Natten hade fått tungor och skrek bakom
honom. Terbenne glömde sin plikt och skrek.
Allt skrek.
Endast Selerel förblef orörlig. Han stirrade
och mumlade något, som ingen begrep.
UR ATTERTES, MATRETTEEHÖFDINGENS,
BEKÄNNELSE.
Af Attertes, den siste matretterhöfdingens,
bekännelse kan jag dels veta, dels sluta mig till
följande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
