Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIZZIE.
Nej, jag trodde aldrig att du skulle gifta
dig med mig — men det är inte det som år
så orätt, utan allt det där vackra, öfverdrifna,
som ni säger utan att mena något särskildt
med. Det ä ju klart att något ska fastna —
förstår du inte det? — för vi vill ju så gärna
tro på något, vi också. Och så går man och
inbillar sig allt möjligt och tror och hoppas
och känner sig lycklig — och så blir man bara
så gränslöst olycklig — så fattig, och tom och
usell Å! Man blir ingenting till sist och man
gör hvad som helst bara för man tycker att
allting gör detsamma, när man ändå inte har
någon eller något att lita sig till. Det är du
som gjort mig så här — det gör ni ju
allesammans utan att tänka på det — för det
förstår ni inte. — Ni ä så oförstående, som om
ni va’ af sten eller trå. — Tror du inte att
också så’na som jag drömmer om lite bättre
kårlek, än den ni anser vara god nog åt oss.
Det är en smula ömhet man längtar efter, någon
som bryr sig om en, så att man slipper känna
sig så gränslöst ensam — därför är man så
dum och inbillar sig att man är älskad. — Vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
