Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såsom det är, ty han vet väl, att allting skulle ögonblickligen
sönderfalla i bitar, om han icke med sin makt uppehölle det".
När det i.Jh. 1:4,5,9 heter: "I det (Ordet) var liv, och livet var
människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har icke
fått makt därmed. Det sanna ljuset, det som lyser över alla
människor, skulle nu komma i världen", så har man förstått det så, att alla
sanningsstrålar, som frambrutit genom mörkret under de gångna
seklerna före Kristi ankomst i köttet, såväl inom naturens som andens
värld, äro ifrån honom, den bakom molnen dolda solen, vilken
genom en "soluppgång ifrån höjden" fyller hela världen med ljus. De
sanningsfrön sålunda, som vi finna här och där kringströdda uti de
hedniska mytologierna, i de hedniska religions- och sedelärarnas, i
filosofernas tankar, äro ett utsäde av Logos i föruttillvaron. Och
om vi tänka på Guds egendomsfolk, de ofta förekommande
teofani-erna eller gudsuppenbarelserna, först hos det ännu osöndrade
människosläktet, sedan bland de setitiska patriarkerna och till sist inom
den abrahamitiska familjen och folkstammen, vem, om icke Sonen
eller Logos, är han, som uppenbarar Gud för människorna, och det
ofta i mänsklig gestalt och med mänskligt tal? Vem är denne
oskapade ängel, "förbundets ängel", "Guds ansiktes ängel", som själv
kallar sig Jehovah, "den Gud som kan ses", "Guden i Betel", om icke
Ordet eller Logos i föruttillvaron? Det inspirationens ljus, som
vägledde profeterna, tillskriver apostelen Petrus Guds Son, "Kristi Ande
i dem" (1 Pt. 1:11).
Guds Sons eller Ordets tillstånd och verksamhet före
människo-bliyandet kan dock icke i egentlig mening sägas höra till hans
medlare- eller försonarekall, om ock förberedande detsamma, vadan man
vanligen talar blott om tvänne tillstånd hos Kristus såsom frälsare:
förnedringens och upphöjelsens.
Såsom vi i det föregående antytt, förstås med Kristi förnedring,
utblottning eller kenosis, den akt eller handling av den gudomlige
Logos, varigenom han inträdde uti ett nytt tillvarelsesätt, uti vilket
han fritt avstod, icke ifrån sina gudomliga attribut eller ifrån bruket
av dem, utan ifrån en obegränsad utövning av dessa attribut och
frivilligt underkastade sig sådan begränsning och inskränkning, som
föreningen med människonaturen, livet i sinnevärlden och den messianska
kallelsen nödvändigt krävde. Dr. A. H. Strong sammanfattar
utblot-telsehandlingen i följande punkter: 1) avståendet från ett obegränsat
bruk av de gudomliga attributen; 2) underkastelsen av lagen för sjä-
518
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
