Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beslutat erbjuda frälsning åt alla samt bereda de för dess erhållande
erforderliga medlen; 3) att då han förutsåg, att alla skulle förkasta
evangelium, i fall intet annat inflytande gjorde sig gällande över dem
än sanningen och de vanliga nådemedlen, han beslutat med sin Helige
Ande inverka på ett visst antal på ett sådant sätt, att de med
fullkomlig visshet skulle antaga den erbjudna frälsningen; 4) att den Helige
Andes verksamhet, då han hos sagda antal åstadkommer bifall till
e-vangelii försäkringar, står i fullkomlig överensstämmelse med deras
sedliga frihet; 5) att deras utkorelse, vilkas frälsning han beslutar,
icke grundar sig på någonting hos dem eller på något i sedligt
avseende berömvärt som de uträttat. Icke heller hava de utkorats,
emedan Gud förutsåg, att de skulle bliva mindre ovärdiga hans välbehag
än de icke-utkorade eller att de lättare kunde bevekas till
sinnesändring och tro, utan emedan det var hans goda behagliga vilja, emedan
ett sådant val förutsatte oändligt visa och goda skäl, vilkas
beskaffenhet icke har uppenbarats och icke kan uppenbaras; 6) att varken
någras utkorelse till evigt liv eller Andens verksamhet till denna
utkorelses förverkligande utövar det allra ringaste menligt inflytande på den
övriga mänsklighetens tillstånd.
Dr. Alvah Hovey, den frejdade teologen och presidenten för
Newton Centre Theological Seminary, Mass., uttalar sig i frågan på
följande sätt:
ÄVi kunna icke enligt skriften finna grunden till utkorelsen i den
opånyttfödda människans moraliska handling, utan vi äro
uteslutande hänvisade till Guds oinskränkta vilja och nåd. Utkorelsen är
personlig".
"Gud har såsom konung rättighet att skänka en undersåte mer nåd
än en annan — ty nåd är oförtjänt godhet mot syndare (Mtt. 20: 12—
15; Rm. 9: 20, 21). Gud har funnit för gott att utöva denna rättighet
i sitt handlingssätt med människorna (Ps. 147: 20; Jh. 15: 16; Ag.
9: 15; Rm. 3: 1, 2). Varför Gud utdelar sin nåd, såsom han gör,
måste vara därför att han har något annat ändamål än att frälsa så
många som möjligt" (Mtt. 11: 21; Rm. 9: 22—25).
Guds beslut med avseende på världen och människors frälsning
kommer sålunda i följande ordning: 1) att skapa världen; 2) att
tilllåta fallet; 3) att i Kristus bereda en för alla tillräcklig frälsning;
4) att genom Andens verksamhet tillförsäkra en del människor
verklig delaktighet i denna frälsning.
585
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
