Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
valde sina apostlar. Gud utkorar individer till frälsning. Denna
erinring må vara nog för att med ens göra klart, att den eviga
fördömelsen aldrig kan bliva målet för Guds frälsningsplan, vadan det
heller aldrig kan bliva tal om en utkorelse till förtappelse, en tanke som
också är alldeles främmande för den gudomliga uppenbarelsen. Guds
beslut att åt den eviga fördömelsen överlämna dem, som fortsätta att
leva och vandra i strid med den lag, som är inskriven i allas hjärtan,
och i strid med uppenbarelsen, den naturliga eller övernaturliga,
eller med dem båda, må vara lika evigt och oföränderligt som
utkorelsebeslutet, men den eviga fördömelsen, som har sin grund, icke uti
Guds förbarmande, utan uti hans rättfärdighet, är syndens yttersta
följd, då den eviga lycksaligheten är det slutmål, på vilket den
gudomliga barmhärtigheten pekar för dem, vilka såsom en följd av Guds
eller Andens verk i dem omvända sig och bliva beståndande i tron,
men detta Andens verk sker enligt Guds eviga och oföränderliga
beslut, kallat eklogä eller utkorelse. Utkorelsen är icke något
permis-sivt beslut, utan ett effektivt. Gud tillåter eller tillstäder människan
att falla och synda, ja, att framhärda i synden och gå förlorad såsom
en följd därav, men hans egen hand rycker dem som frälsas såsom
bränder ur elden. Fadern drager (helko, draga, släpa) dem, som
komma till Sonen, och utan Faderns dragande och särskilda nåd
kommer ingen till Sonen (Jh. 6: 44, 65). Ingen kan kalla Jesus för en
Herre annat än genom den Helige Ande. Gud är den, som kallar
eller pånyttföder, som rättfärdigar och förhärligar. Detta gör han
icke med alla människor; han gör det med dem, som av Fadern voro
givna åt Sonen, förrän denna världens grund var lagd.
Några teologer hava dock lärt även en utkorelse till förtappelse.
Såsom grunder hava anförts Rm. 9: 22; 1 Pt. 2: 8 och Jud. v. 4. På
första stället heter det: "Men om Gud, när han ville visa sin vrede
och uppenbara sin makt, likväl i stor långmodighet hade fördrag med
’vredens kärl’, som voro tillredda till förtappelse (katärtismena eis
apåleian), och det för att tillika uppenbara sin härlighets rikedom på
"barmhärtighetens kärl’, vilka han förut hade berett till härlighet (ha
proetoimasen eis doxan), vad har du då att säga?"
Förtappeisen (apåleia), den eviga fördömelsen, ställes såsom
motsats till härligheten (doxa). Om ’vredens kärl’ heter det, att de "äro
beredda till förtappelse", om ’barmhärtighetens kärl’, att "Gud på
förhand berett dem till härlighet." Olika verb användas. I förra
fallet katartizo (artizo) , inpassa, bringa i ordning, tillreda, i ordningstäl-
595
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
