Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till att människan lär känna synden och honom, som är villig och
mäktig att frälsa från synd, än där ingen gudsdyrkan förekommer i
hemmet, ingen undervisning och evangelisk verksamhet, vare sig enskild
eller offentlig.
Men såsom det gives en universell kallelse, negativ, ifrån synden,
och positiv, till Gud, till Kristus såsom förbarmare och frälsare, så
gives det ock en särskild, inre och direkt kallelse. Försoningen är
universell, den gäller alla människor; den personliga frälsningen
eller förlossningen från synden är partikulär, den förverkligas hos en
del människor. Så ock i fråga om kallelsen. Den är å ena sidan
universell. Släktet kallas, alla människor, varje människa, på ett yttre,
indirekt sätt. Den är å andra sidan partikulär. Några kallas på ett
direkt, inre éätt. Gud tager människan vid handen och för henne ut
ur fördärvet, såsom han förde Noa till en säker plats, Abraham ut ur
Mesopotamien, Lot ur Sodom och Israel ur Egypten. Det är icke en
vädjan blott till vad människan vet rätt vara, utan det är Gud, som
med hög arm ingriper, för och leder. Människan kommer faktiskt till
Gud, till Jesus Kristus, emedan Fadern drager henne, emedan det är
henne givet av Fadern. Endast i det fall en inre kallelse tillkommer,
blir den yttre effektiv. Såsom vi redan sagt: återlösningen eller
försoningen i Jesus Kristus är grunden och den allmänna kallelsen är
följden. Nu säga vi: utkorelsen eller utkorelsebeslutet är grunden
och den inre eller direkta kallelsen är följden.
Såsom vi i föregående kapitel påpekat, talar Paulus i Rm. 8: 28
om en "kallelse enligt Guds uppsåt", beslut, förutbestämmelse» (kata
prothésin). Utkorelsen är icke ett utväljande av släktet, utan av
individer. Utkorelsen ligger här till grund för kallelsen, som sålunda
måste vara partikulär, vilket ock framgår av Pauli framställning i de
följande verserna. "Dem han har kallat, dem har han ock
rättfärdigat" o. s. v. Det kan ju ingen påstå, att alla, som kallats med den
allmänna kallelsen, blivit rättfärdiggjorda, ty det innebure hela
människosläktets rättfärdiggörelse, och det i alla tider, bland alla folk,
hedning såväl som jude, muhamedan och kristen. Det vore naken
uni-versalism. I det sammanhang, i vilket Paulus talar, är alldeles lika
många rättfärdiggjorda och förhärligade, som blivit kallade. Men det
gäller dem, som äro kallade enligt Guds prothesis, rådslut,
förutbe-stämmelse. Dem som Gud kallat äro de, som han på förhand utvalt
(proegnå), och om vilka han på förhand bestämt (proårisen), att de
skulle vara eller bliva lika hans Sons bild. Alltså gives det en sär-
604
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
