Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het och fördärv. Det är någon svårighet att fatta, hur Gud kan från
lagens dom och straff helt frikänna den, hos vilken synd i alla fall
finnes i hans natur, böjelse eller liv. Skriften förklarar denna
skenbara motsägelse och orimlighet på följande sätt: 1) Kristus har
lidit lagens straff i syndarens ställe (Rm. 3: 26; 8: 3; Gl. 3: 13);
2) syndaren är förenad med Kristus på ett sådant sätt, att Kristi
liv är den härskande och bestämmande makten eller principen i
hans inre (Gl. 2: 20); 3) Kristi liv är den kraft i syndarens själ, som
steg för steg, men alldeles säkert, skall utplåna allt kvarvarande
fördärv, tills den mänskliga naturen, andligen och kroppsligen, i
helighet och renhet blivit fullkomligt likbildad med Kristus, med Gud (Fl.
3: 21; Kl. 3: 1—4).
Syndaren rättfärdiggöres "av" eller "genom" tron på grund av
återlösningen i blodet. "Utan tro är omöjligt att täckas Gud, ty den
som vill komma till Gud måste tro, att han är till, och att han lönar
dem, som söka honom." (Eb. 11: 6). Detta kan naturligen hava sin
tillämpning endast på människan i den medvetna och ansvariga
åldern. Kristus har frivilligt trätt i förbindelse med människosläktet,
varigenom dess skuld övergått på honom; människan måste fritt träda
i förbindelse med honom för att hans rättfärdighet skall övergå på
henne. Detta sker genom tron. På någon annan väg kan hon icke
vara eller förklaras för rättfärdig, förutsatt hon hunnit den utveckling,
som gör tron till en möjlighet. Men huru blir det då med den
omedvetna och oansvariga åldern? Kunna de omedvetna barnen av Gud
bedömas såsom rättfärdiga eller fullkomliga, emedan de gjort varken
ont eller gott? Äro de då icke födda med en människonatur, som är
ond och fördärvad? Hava de icke arvsynd? Är icke arvsynden synd
och såsom sådan fördömlig? Är det icke Pauli lära, att Adams synd
var "allas" synd, och att "genom en enda överträdelse" (Adams)
fördömelse (katakrima) kommit över "alla människor", att genom den
enda människans (Adams) olydnad (parakoä) "de många" (hoi
pol-loi), alla människor, blivit försatta i ett tillstånd av syndare (Rm. 3:
23; 5: 12, 18, 19)? Huru har nu detta tillstånd skapats, varigenom
alla mänsklighetens individer kommit under fördömelsen för syndens
skull? Genom eget förvållande eller genom en annans? Genom
A-dams olydnad. I detta tillstånd befinna sig nu även alla omedvetna
och oansvariga människovarelser, "av naturen" (ek phuseås), genom
den naturliga födelsen, "vredens barn" (tekna orgäs, Ef. 2: 3). De
kunna ju icke tro och genom tron rättfärdigas. Från vilka synder skul-
649
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
