Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ma som att hava blivit vän efter att hava varit fiende. — Enligt Pauli
lära (Kol. 1: 19—21) består en syndares försoning med Gud däruti,
att han, ifrån att hava levat i synd och varit en fiende till Gud,
varder rättfärdig och kommer i ett rätt fridsförhållande till Gud. Om
medlet säger han: Genom döden. Gud har för eder i döden utgivit
sin enfödde Sons lekamen. Denna stora sak, om vilken kolosserna fått
kunskap genom evangelium, var det, som dragit deras hjärtan till Gud,
övervunnit deras fiendskap och gjort dem till Guds barn och vänner.
— Världen står icke i ett sådant förhållande till Gud, att hon redan är
försonad. — Försonade kallas därför i bibeln aldrig några andra än
de, som anammat Kristus och låtit sig försonas med Gud".*) —
"Endast de troende äro försonade med Gud. Kristus är kommen att försona
hela världen med Gud, att frälsa och givä evigt liv åt alla människor.
Men försonad, frälst, levandegjord blir människan först därigenom,
att hon tror på Kristus. — De troende voro nu försonade. Grunden
därtill var, att Kristus dött för dem, och deras försoning hade skett
därigenom, att de blivit troende på honom."**)
Denna utläggning av Rm. 5: 8, 9; Kol. 1: 19, 20 haltar alltför
mycket för att antagas för god. Täxten säger, att syndaren är förlikt
eller försonad med Gud genom Sonens död såsom Guds fiende under
vredesdomen för syndens skuld, icke först såsom omvänd. Om de olika
tillstånd, i vilka släktet försatts först genom Adams olydnad och
sedan genom Kristi lydnad, talar Paulus i senare delen av Rm. 5, och
blir det icke efter allt sant, såsom Paulus där säger, och såsom Dr.
Waldenström först sade, att resultatet av Jesu lydnad blev en
rättfär-diggörelsedom för alla människor, således ett släkträttfärdigande
såsom en följd av släktförsoningen. Detta släkträttfärdigande är att
bringa släktet uti ett annat förhållande till Gud än det, i vilket
släktet är såsom fallet och syndare i Adam, och blir det icke fullt
bibelen-ligt att säga, att släktet är försonat med Gud i Kristus Jesus, att alla
äro förlikta med Gud genom hans Sons död? Och menar icke
aposteln Johannes det, då han påstår, att Kristus Jesus är försoningen
(hilasmos) icke endast för de troende, utan för hela världens
synder? Att åter säga, att hela världen är "frälst", "pånyttfödd",
"helgad" m. m. i Kristi död, såsom Dr. Waldenström först lärde, kommer
i strid med skriften, såframt dessa ord få behålla den betydelse de
hava i bibeln. Försona, frälsa, rättfärdiga, pånyttföda, helga, äro o-
*) Guds eviga frälsningsråd. Vol. I. 434, 435, 440.
**) Guds eviga frälsningsråd. Vol. III. 657, 658.
700
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
