Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte delen. Läran om Guds eller Kristi församling (Ecclesiologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
därmed. "Med många andra ord bad Petrus dem och förmanade
dem, sägande: ’Låten frälsa eder från detta vrånga släkte.’ De som
då med glädje mottogo hans ord läto döpa sig." De voro varken
sovande eller omedvetna, då de övergingo från döden till livet. Med
fröjd lyssnade de till evangelium, och deras omvändelse var en akt
av deras fria vilja, såsom även dopet. Det var ingen tvångshandling.
"De läto döpa sig".
Denna första församling är för sitt varande och verksamhet
begränsad till Jerusalem. Det är en lokal församling. Den blev aldrig
något annat. När efter ett par års tid ovädret bröt lös, vände det
sig i första hand "mot församlingen i Jerusalem" (Ag. 8: 1). När
efter tio års förlopp evangelium utbredde sig med makt utom
Palestinas gränser, nådde ryktet därom "församlingen i Jerusalem" (Ag.
11: 22). Då efter närmare tjugu år Paulus, Barnabas och Titus
kommo ned från Syrien, "mottogos de av församlingen" i Jerusalem
(Ag. 15: 4), och då Paulus fyra år senare kommer tillbaka från
Västerlandet, "hälsar han på hos församlingen" i Jerusalem (Ag.
18: 22), vilken påhälsning förnyades efter ytterligare fem år, då
han och hans följeslagare med glädje mottogos av "bröder" i
församlingen i Jerusalem, av Jakob och de äldste (Ag. 21: 17, 18).
Församlingen hade nu haft tillvaro i närmare 30 år, men den var
fortfarande "församlingen i Jerusalem."
Församlingen i Jerusalem var och förblev oberoende och gjorde
själv ingen inkräktning på andra församlingars oberoende eller
självständighet.
Genom missuppfattning av Ag. 9: 31 har man sökt göra troligt,
att Palestinas församlingar sammanslutits till ett slags stift eller
biskopsdöme med Jerusalem såsom huvudstad eller stiftsstad,
varigenom de övriga församlingarna kommit under Jerusalems
myndighet. Apostlagärningarna och breven äro fullkomligt främmande
för allt vad associationer, konferenser eller sammanslutningar av
församlingar kallas må. Det talas om församlingen i Jerusalem,
om "Guds församlingar i Kristus Jesus, som äro i Judeen" (1 Tss.
2: 14), om "kristna församlingar i Judeen" (Gal. 1: 22), om
församlingar "i hela Judeen, Samarien och Galileen" (Ag. 9: 31), men
det står icke till att finna ett spår av någon yttre sammanslutning
dem emellan, ehuru de hade gemensamma intressen. På samma
sätt i den övriga delen av världen. Det talas om församlingen i
Antiokia i Syrien, om "församlingarna i Syrien och Kilikien"
746
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
