Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte delen. Läran om Guds eller Kristi församling (Ecclesiologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår tredje fråga var: Förutsätter nattvarden både dop och
församlingsgemenskap?
Denna fråga är nu egentligen redan besvarad. Vi hava visat, att
dopet är föregående i förhållande till nattvarden. Sålunda förutsätter
nattvarden dopet. Vi hava ock visat, att man genom dopet blir
medlem av församlingen eller, med andra ord, att dopet är dörren
eller ingången till församlingen på jorden. Men erhåller man
genom dopet medlemskap och skall dopet gå före nattvarden, då
är klart, att ä,ven medlemskapet går före nattvarden och att sålunda
nattvarden förutsätter även detta. Dock vilja vi något närmare
skärskåda detta senare. Skall den, som deltager i brödbrytelsen, vara
icke allenast döpt såsom troende, utan även medlem av församlingen?
Att så skall vara framgår bland annat därav, att den, som är ifrån
församlingens gemenskap skild, icke får deltaga med församlingen i
dess förmåner. Detta är tydligt i Jesu ord i Matth. 18: 17, 18:
"Hörsammar han icke heller församlingen, så anse honom såsom
hedningen och publikanen. Sannerligen säger jag eder: Allt vad I
binden på jorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad
I lösen på’ jorden, det skall vara löst i himmelen". Hedningen och
publikanen fick icke vara medlem av den judiska synagogan, och på
detta förhållande syfta Jesu ord. Den som sålunda träffades av
församlingens uteslutning, var försatt utom möjligheten att åtnjuta
församlingens förmåner i allmänhet, för att icke tala om den viktigaste av
dem, brödsbrytelsen. Detta fortgick, tills den felande bekände sin synd
och blev återupptagen i församlingen, varav tydligen framgår, att
nattvarden för sig förutsätter församlingsgemenskap. Att lämna
någon "Satan i våld" det var i apostelns tanke detsamma som
att utstöta någon ur församlingens gemenskap, emedan apostelen
räknade det så, att Satans rike låg med sina gränser utom
församlingens, så att den, som kom utom församlingen, fördes likasom in på
det område, där Satan var herre. Att en sålunda avskild icke ägde
tillträde till församlingens umgänge och förmåner framgår av följande
tydliga ord: "Men nu skriver jag till eder, att om någon, som kallar
sig en broder, är en horkarl eller girig eller avgudadyrkare eller
smädare eller drinkare eller rövare, så skolen I icke hava Umgänge
med honom, ja, icke ens äta med en sådan9. 1 Kor. 5: 11. I samma
syftning talar apostelen i 2 Tess. 3: 14: "Men om någon icke lyder
vårt ord i brevet, så utmärken honom och haven intet umgänge med
honom, på det han må blygas".
933.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
