Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* , t .; . • • . , , v
Andra Scenen, .
(GUSTAF ( i stolen — lång
tystnad — slår sig för pannan).
Så sjunk till botten, lyckans sista planka,
Sen hon är räddad, kastad uppå land;
Om också på en , naken klippa ensamt —
Och ensam!
Ja man till sitt pde föds,
Som till den luft, man andas, till den jord,
Man trampa skall, som till den kropp,
Hvarvid man smids, och den; naturen
Gestaltar i &in verkstad efter nycker
Af ömhet, grymhet, gunst, begabberj.
Jag öfvergifven var. af alla.utaf allt,
Som lifvets korta.dag sin fägring skänker.
I blod sjönk mq^gonrodnan af min barndom;
Och rqporna .’och doftet, morgonsvalkan
Förvandlades i tistlar och i Uferar , )
Uppå min ungdoms skumma, tntaga stig.
Men jag dig egde, du, den enda vännen, ;
Som tjust jag tryckte till ett. ensligt bröst,
Du vetenskap; och ur din blick, ditt hjerta
Det solljus sög jag och de ’flöden drack,
Af hvilka själen växer stor och stark
Uti den tysta, bleka ynglings bröst,
För att än (rakter ge i låga dälden,
Än pröfva stormarna på lifvets höjdfer. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
