Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”År 1567, det olyckligaste af mitt lif”
0, min faders egen hand,
Som tusen gänger mina läppar kysst,
Och jag med smärta tryckt till brännhet panna,
Med mina strida tårar svalkat se’n!
Det är hans egen sorgsna hamn och skugga,
Anklagad, jagad ute der i verlden,
Som egt en fristad invid sonens bröst.
( stoppar boken pä bröstet.’)
MUNKEN.
Jag gär —
GUSTAF.
0, dröj! ( långsamt fram boken.)
Mitt sista fäderne
Jag måste lyfta. — Femtio dukater.
Nej trettio!
MUNKEN.
GUSTAF.
Mitt hela fadersarf —
Arfdelen min — den hela, stora, Svenska —
Fy schackra ej dermed så lumpet, nidskt!
Ni lägger tjugu till; dem bär ni vackert
Till bästa guldsmed här i Thorn, som konstrikt
Ett smycke gör deraf. Det tar ni se’n
Och slingrar, då ni talar tröstens ord,
Omkring den söta flickans hvita hals,
( pekar åt det rum, dit hon införts)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
