Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
, GUSTAF.
Hvad är att hjertat tröstlöst klagar,
Då stunden sådan fröjd beskär?
AXINIA.
O, verldens tusen glada dagar
Jag ger för, ögonblicket här!.
GUSTAF.
Det ljus, som evigheten dagar,
I stundens fröjd uppgånget är.
Du andens fria kärlek, hur du Ijuft hugsvalar
Den arma menskan uti bojan tärd!
Så får jag ega dig. Ej i din faders salar,
De gyllne, blef mig denna lott beskärd.
Du blef ej min i jordens blomsterdalar,
Ej min i vårns och sommarns rosenverld;
Men min för alla himlars /hj^ar gifven,
Men min för evigheter evigt blifven.
AXiNfA " (efter några ögonblicks
•tystnåd far hastigt opp).
Uti min själ en hastig tanke ’Iftter
Sig skymta. Bort jag mig ^ifrån ¿ig stjäl •
Vi se hvarandra snart — (/p/rgyi vinkande med handen.)
GUSTAF (utsträckt famn).
Dig famnar åter
Deroppe, ja, en fri och frälsad själ,
Der hjertats tur tur icke mera gråter
I nardusqvällens tystnad sitt farväl,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
