Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mazeppa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt hopp var ute — det som gör
Att vi oss foga undergifvet
I hvad som eljest under lifvet
Yi som det värsta skygga för,
Men som nu blir ett oundvikligt,
Ett lyckligt godt, och ett osvikligt.
Likväl går man det helst förbi,
Liksom det vore blott en snara,
Som ej den kloke fastnar i.
Ack, det kan efterlängtadt vara
Och sökt ibland på eget svärd;
Dock hur man har det än eländigt,
Så blir den ovälkommen ständigt,
Så hisnande är denna färd.
Men de, som jemt åt nöjet skelat,
Som njutit gränslöst hvad de velat,
Som älskat, frossat, svirat, spelat,
De möta ofta nog sin död
Mer lugnt, än stafkarln i sin nöd.
Ty den, som allting öfverfarit
Hvad nytt och retande har varit,
Har ingenting, som frestar, qvar;
Och, utom när det domen gäller,
— En sak, som vanligen man tar
Ej såsom man i gerning var,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
