- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
I:40

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Esaias Tegnér - Esaias Tegnér

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ordentligt bländades af det fyrverkeri, sammansatt af
poetiska solar och stjernor, som han nu frikostigt
kringströdde, och jag väntade hvarje stund att
få se ett utbrott af den vulkan, som frossade
uti hans inre och sönderslet det. Min fruktan var
dock onödig, ty fridfull och leende som ett månsken
nedsteg hans själ åter till jorden, att der hvila ut
efter ansträngningarna. Aftonen derpå kom samtalet på
lifvet efter döden. Jag minnes ej hans ord, men väl de
åsigter han bekände, och något sublimare i den vägen
har jag aldrig hört. Från detta ämne öfvergick han
till sin sjukdom och bad mig känna på hans iskalla
händer och brännheta panna, dervid yttrande: "jag
är ett personifieradt Antisana: står med fötterna i
snö, under det toppen brinner och sprutar eld". Han
förutspådde att han ej hade långt igen; "detta",
så föllo orden, "nedslår ej modet, men väl det sätt,
på hvilket jag anar att aftroppningen skall ske. När
behöfver menniskan bättre sina rediga sinnens bruk,
än när själ och kropp skola skilja sig åt i den sista
omfamningen, och synnerligast då man tycks vara dömd
att dö långsamt, bit för bit uppslukad af det der
tusenkäftade monstret som heter hypokondri. Cerberus
hade blott tre." – Då jag uppbjöd mitt bästa att få
honom på andra tankar, sade han: "du känner ej till
inflytelsen af den furie, som med våld vigt sig vid
mig, utan prest och brudtärnor, ja, utan att jag ens
friat; hon är ett sammanafladt foster af en Mara och
en Vampyr, som, äfven under det hon ej rider på mina
lungor och suger mitt hjertblod, tidt och ofta låter
mig förstå, att hon dock uppehåller sig i närheten
och med det första ämnar hedra mig med ett besök",
o. s. v. – Så hällde han ömsom balsam, ömsom salt i
sina egna sår, allt som det föll sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:32:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bortgang/a0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free