Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Gustaf Geijer - Erik Gustaf Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
trappan af ett närbeläget sädesmagasin ined ett
svalbo i sitt knä, sysselsatt att pyssla om de af
honom i gräset upphemtade ungarna. Fogelredet hade af
några okyn-niga pojkar blifvit med störar nedstött
från takåsen, och Geijer hade från sitt fönster
åsett ofoget, skyndat till stället och bortjagat
fridsstörarne. Betjenten fann honom vid uppbrusande
lynne, blef af honom genast anbefalld att anskaffa en
stege och tjenliga redskap, för att uppsätta nästet på
dess förra plats, och Geijer gaf sig ingen ro förr än
han hade med egna händer utfört barm-hertighetsverket.
IV.
En skald har yttrat om Tegnér, att han plundrade
ögonblicket på all dess skönhet; och dc-tta är sant,
stäldt i sammanhang med sanningen i den vackra
strofen, att
Ögonblicket är en Gud,
Och en himmel hvilar på dess vingar.1’
Äter hvad Geijer beträffar, så kan han, under ingen
uppfattning, kallas en ögonblickets representant,
knappast ett barn af den tid, som sett honom födas;
ty om någon kan sägas stått framom sitt tidehvarf,
så var det väl han. Hvad Tegnér sagt om Agardh gäller
kanske ännu mera Geijer, nemligen, "att först sedan
ett århundrade gått öfver hans grift, skall man
fullt uppfatta och erkänna hans öf-verlägsenhet";
- och hvarföre, jo, emedan Geijer mera lefde i det
förflutna och för det kommande, än för den dag som
var. Han var, som han sjelf bekänner, "en sökande’’1;
icke en skattgräfvare med slagrutan, utan en so-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
