- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
I:203

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pehr Gabriel Wickenberg - Pehr Gabriel Wickenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

203

pikant och småtreflig ut, om hon ej var ett litet
ideal af snusförnuftighet, om hon ej som helgjuten
skapelse Öfverträffade alla konstverk o. s. v., och då
jag åt dessa utgjutelser svarade med ett gapskratt,
återtog Wickenberg, synbart misslynt: "Skilnaden
oss emellan är: att du viil konst och jag natur,
men jag skall säga dig att det ligger mera naturligt
lif i denna åsnas blick, än i de tårdränkta ögonen
på dina beprisade madonnor af Carlo Dolce, och långt
mera naturlig gratie i hennes små lina ben och deras
rörelser, än i Fanny Elslers ben och piruetter.1"

Bland Wickenbergs favoritnöjen på hvilotimmarna var,
att om qvällarna på Place Vendöme begagna der-varande
astronomiska instrumenter. Han kunde der stå hela
timmar och betrakta stjernorna. Vid ett sådant
tillfälle sade han åt mig: "de der låta vi bli att
måla". Ofta styrde han kurs till Jardin des Plantes,
mindre för att njuta af blommorna, än för att gifva
bröd åt sina der utkorade älsklingsdjur, bland hvilka
en gazell utgjorde hans ögonfägnad.

Ett annat af hans nöjen var att i Champs Elysées
uppsöka der vistande fogelförsäljare. Påträffade
han en sådan köpte han märendels i klump hela
fogelförrådet, öppnade derpå burens dörr och
förklarade fångarna fria. Vanligtvis åtföljdes
liqviden af en ganska skarp förmaning att låta skogens
vingade skalder få vara i fred. En afton träffade
jag honom rätt eftertryckligt tillrättavisande en
Savoyardgosse, som hade misshandlat sin apa.

Läsning upptog mycket af hans tid, och med förkärlek
valde han då sådana arbeten, hvilka rörde skön
konst och historia. I vår svenska vitterhet var
han hemmastadd och roade sig sjelf emellanåt med
att skrifva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bortgang/a0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free