Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eberhard Gotth. Ernst von Vegesack - Eberhard Gotth. Ernst von Vegesack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
nödtvången att i frågor af den största vigt,
på hvilkas lösning eget och andras välfärd bero,
snbordinera den uppstyltade vanmakten eller den med
maktens emblemer och höghetens bladguld utsmyckande
odågan, det måste vid många tillfällen kännas som en
förnedring, åtminstone för ett ädelt och sjelfständigt
sinne - och synnerligast nar denna diktatur,
med anspråk på ofelbarhet och djupare insigter,
vill utöfva sin sig tillerkända domsrätt Öfver en
ohörsamhet mot fore* skrifter, hvilka endera genom sin
oefterrättlighet varit omöjliga att följa, eller om
de kunnat följas, enligt alla förnuftiga beräkningar
åstadkommit oreda och förluster, ja skam och åtlöje.
Till antalet af de många offer, som just en sådan,
jag skulle vilja kalla nödtvungen ohörsamhet mot
gifne befallningar framkallat, hör äfven v. Vegesack
- och detta i dubbel bemärkelse; ty han fick icke
blott plikta för det han uraktlät att ställa sig till
efterrättelse en ordres, som icke lät sig verkställa,
utan jemväl derföre att han åtlydde en befallning som
var förnuftsenlig och genom hvars utförande ranns en
lysande seger.
Ja, för en handling af det största hjeltemod
och det sundaste vett, hvilande på en grund af de
redligaste afsigter och de noggrannaste pröfningar,
var han hårdt när att af-klädas alla sina äretecken
och medborgerliga förtjenster, förklaras ovärdig att
tjena sitt fädernesland, för att, lik en miss-dådare,
obemärkt tyna bort uti ett fuktigt och mörkt
fan-gelsehvalf inom någon af våra fästningar.
Med ledning af åtskilliga tillförlitliga och
upplysande anteckningar, skall jag här nedan försöka
att kasta ett behöfligt ljus öfver detta famösa
aktstycke ur svenska militärdespotismens något
dunkla häfder.
Gustaf IV Adolf hade olyckligtvis fått i sitt
hufvud att
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
