- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
II:249

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wilh. Aug. Detl. von Braun - Wilh. Aug. Detl. von Braun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

orubbliga tillgifvenhet och fördragsamhet med
svagheter och fel han tryggt kunde lita, med hvilka
han fullt sympathiserade och fritt kunde meddela sig,
utan att behöfva väga tankar och ord på guldvigt,
alltid förvissad att hvad han tänkte och ärligt
och frimodigt yttrade, aldrig skulle framkalla
missförstånd, äfven då han förutsåg att det ej skulle
väcka genklang.

Förmågan att i tillfällighetsprodukter af denna art,
omvexlande på vers och prosa, lägga hela sin poetiska
natur i öppen dager, att i spegeln af ögonblickets
inspirationer troget återgifva sångmöns älskvärdaste,
mest framstående egenskaper, torde hos få svenska
skalder varit större än hos v. Braun. Ett litet
profstycke må här bifogas, och afgöre läsaren sedan
om mitt omdöme varit öfverdrifvet eller ej:

– – "Kanhända jag ännu icke, till k. Brors båtnad,
kommit att skrifva på några postdagar; ty "min
Gudom lättjan är" – om jag ej i Aftonbladet för d. 23
sistl. Mars kommit att fästa ögonen på följande strof:
Den länge till bortlottning annoncerade egendomen
Aspnäs i Dalarna bortspeltes i går oåterkalleligen
och tillföll – – – Assessor Crusenstolpe!!!! Med den
hedersmannen gubben Filén måste äfven jag utbrista:
"Det var fan!" – Med de mest blandade känslor
af – – dock nej! här duger ej längre den obundna
stilen – jag måste försöka mig i den klafbundna för att
framkrysta någonting rätt "utomordentligt". Efter
en kort, men brinnande bön om rim och tankar till
min höge stjuffader, solkusken Apollo, skrider jag
således till mästerverkets fullbordan:

Beständigt dröjde, tjust, mitt öga
På Aftonbladets sista spalt.
Jag bad: "Fortuna i det höga!
Ack, hör en fattig syndapalt!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:32:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bortgang/b0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free