Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wilh. Aug. Detl. von Braun - Wilh. Aug. Detl. von Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
stafs död, och huru han då skyndade att vara en
af de första att på hans graf nedlägga sin gärd af
tillgifvenhet och saknad, uttryckt i följande rader:
"Ur stoftets dröm Du är i himlen vaknad! Säll Du,
som vaknade i unga dar - Och blef den enda prins som
blifvit saknad, Den endaste, som ännu Sverige bar" 3).
Som läsaren snart skall finna, brukade von Braun
ofta inflicka versstumpar i sina bref, och skedde
detta merändels då han ansåg att hvad han hade att
meddela borde sagas så att det "tog skruf. Skada att
dessa skämtsamma in- och utfall icke alltid äro af
den beskaffenhet att de kunna offentliggöras. Under
det han så öfverlät sig åt stundens inspirationer,
liknade han en elektricitets-maschin, som oupphörligt
gaf gnistor och puffar ifrån sig, utan att stort
bekymra sig om han under denna dans med fauner och
satyrer kom att stöta för hufvudet eller trampa på
liktorn någon af dagens
s) Hur lätt förtjusning öfver och missnöje med en
och samma person hos v. Braun kunde följa hvarandra
tätt i spåren, utan att, så föreställer jag mig,
någondera vara af seg natur eller i följd af trägen
undersökning oeh mogen öfvertygelae, intyga dessa
strofer ur ett af hans href till vännen Zetterberg:
"Sedan Kongl. Maj:t, efter hvad du i tidningarne sett,
i "Nåder" behagat förklara sitt ’"höga misshag"
deröfver, att den väpnade styrkan inblandar sig
och deltager uti politiska sammankomster och
öfverläggningar, får jag förklara, att jag, såsom
hörande till den väpnade styrkan, icke numera- kan
smickra nämnde höga person. Jag har rifvit sönder
mina redan författade verser, som voro de första och
säkerligen blifva de sista jag smort eller smörjer
ihop, för att prisa "Herrans smorda". Min sista
illusion är flydd och Gud ske lof för det! Jag skulle
vara en stor stackare om jag i dag. Oscarsdagen,
skulle lofsjunga den Oscar, som vill förbjuda en hel
kast att tänka. Här måste all enskild tacksamhet
vika, och jag är och för-blifver samme "rabulist"
som fordom (1844)". Hur det rätteligen fpr-höll sig
med "rabulisten" och hans missnöje med kung Oscars
regemente kan inhemtasaf det i "Borup" införda poemet:
Vid Oscar J:sdöd.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
