Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Är språket nu så rikt? Är allt nu redan sagdt
Hvad bjertat äger doldt, hvad snillet har i magt?
Man reder till en fest; hvad har mau ej att samla?
Man låter göra nytt, man fejar upp det gamla,
Man lånar i behof: bo frågar, hvar man tog,
Blott allt till dagens ståt är öfverflödigt nog?
Jag dermed icke ment, man språket skall förderfva,
Fast såsom till en här man äfven måste värfva:
När folket, som behöfs, är villigt, skönt ocb käckt,
Det smälter snart till ett, med öfning och med drägt.
Med visligt äfrentyr man skatt på skatter öker:
Den vinner ingen ting, som ingen ting försöker.
Hvad blir vår ordavinst, från början intill slnt,
Om ingen säger mer än andra sagt förut?
Skall aldrig då förnuft få lysa våra dagar?
På gissning och på höft man ger naturen lagar.
Du tycker . . . men hvi så? Der far man kring i krok i
Jag säger ända fram, du tycker som en tok.
Jag medger och jag vet, att ock den kloka tycker i
Det tycket är ej ett med dårens lösa nycker:
I känslan något fins, der skäl ej gifvas till;
Men tycket hos en tok vet sjelftr ej hvad det vill.
Jag var ur detta sund och fick på rymden segla,
Men blott att samma stam i nya böljor spegla.
Jag var i Lyces hns en väntad aftongäst;
Och gick, vid karlar trött, och grälar allrnmest.
Hon är en gammal fru, som spar åt sina mågar,
Ej efter politik, ej stad, ej böcker frågar:
Hon är dock icke snål, men tarllig och förnöjd:
Kort, i dess boning rår en gammalmodig fröjd.
Der råks en liten slägt med några få bekanta,
Som äta hennes bröd och hennes seder danta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
