Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SI
Förutan denna vård allt menskligt skulle tynas,
Och ting, som gagna mest, dock oftast icke synas.
Man ser det stolta slott, det nämns med lätta ord;
Det bars dock tungt ihop från grunden under jord.
Man skeppets rika vinst i hamnen glad berömmer,
Men sjömans svåra lott bland daglig fara glömmer.
Så slöser man på guld som bryts med slafveri;
Så skattas intill svält det arbetsamma bi:
Så yfs man öfrer ting, som lysa eller klinga,
Och de, som haft besvär, dock räknas bland de
ringa.
Här går en skiljegräns for menniskor och djur,
Som visar huru vidt de följa sin natur.
De förre, lika min, som allas borde vara,
Just derfor äro till, att samfäld rätt försvara:
Den rätt, att lefva sällt, hvartill de gåfvor fått,
Som få sitt rätta bruk, när alla göra godt.
Så tror min ädla vän, så gör, så plär han yrka:
Hvi har jag detta lif och lifvet denna styrka?
Jag äger, jag förmår, en ann är i behof,
Och jag och han och mitt blir stoftets vissa rof.
Vi skulle då hvaraun ett tidens lån ej unna!
Med så förgänglig kraft ej gagna, då vi kunna*
Skall jag att göra godt dock räkna på besvär?
Hvad annat, store Gud, har jag att göra bär?
Hvartill så skilda pund, som oss naturen delar,
Om ej att låna sitt, der andras yrke felar?
I kedjan som en länk jag stärka bör med mitt;
Så oförtjent jag fatt, så bör jag gifva fritt.
Så stiger han i höjd, när djuren i det laga
Blott njuta hvad de få, om gifvaren c fråga,
Vittra Arb. af O. Bergklint.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
