Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till smicker, som beler langt värre än förakt.
Man blåser upp en skar, som lika snart förrnnnit:
Det klarnar, alltär lugnt, förskiogradtocb försvunnit.
Likt skepp för fulla sköt bland hafvets plöjda skum,
Dess fåra går ihop, man finner ej dess rum.
Det sågs ock lika snart ur ögnasigtet vika;
Allt annat är förbi, blott sjön går åter lika.
Se der det rätta slut på lyckans gyckelspel.
Hos mig ej mera fås, de tagit nt sin del:
Ocb jorden tager sin, att med sitt stoft förena
Det ämne, som bon gaf och närt för sig allena.
Säg fritt om detta stoft allt öfverdrifvit stort;
Den frågar, som det hör: Hvars lins då hvad han
gjort?
Ju mer med slikt beröm man ärestoden fyller,
Ju mer, till långlig hån, han smädar och beskyller.
Hvad båtar det ej den, som annat ej kan te,
Att straxt med allo dö, än lefva så på spe ?
Om minnet något har så värdt att det bör ömmas,
Är dygd dock bättre glömd, än lastens folk berömmas.
Ja, visst det något har och något alltför dyrt,
Af glömskans djupa snö att lemnas öfveryrt.
Lät diktens murkna stod förutan hjelp få luta;
Men sanning och förtjenst sin hugkomst böra njuta.
Min dyrkan det begär, och din på lika sätt;
Det kräfver deras gagn och äfven deras rätt.
Bland ogräs öfvcrallt, som öfvermodigt trifvas,
Hur skulle någon tro det våra plantor gifvas:
Hur tro, det någon dygd år till, och hvad den är,
Om ingen blefve känd, som döljes här och der?
Man skulle höra upp för menskor mer att ömma,
Man skulle detta slag till evigt hat fördömma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
