Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pligt, men huru fS aro icke de mot ilen stora mängd
af missfoster, som dageligen utflyga! Hyfsning och
polering, som Konstens mästare i alla tider inskärpt
och till en oförgängelig eftersyn för alla tider
an-vändt, är ett besvär, som man gerna undgår,
sedan man funnit ett lättare medel att pocka sig, om
icke till hifall, dock åtminstone till lystnad, under
det man sätter sig öfver alla föreskrifter och ifrån
Salmasii stenhög häfver grofheter på den, som
vågar sig för nära. Behöfves här väl ett antingen
allmännare eller för hela ’Nationen mer ömmande
bevis, än den stora concursus miserorum, som för
ett par år sedan betjöt Rikets gladaste och
sällsyntaste högtidlighet *)? De voro dock ej alla af våra
hungriga rimtiggare: jag behöfver ej säga mera,
man minnes nog hela dåligheten. Men hvad ända
skall det taga med deras smak och vitterhet, om
de, som efter hand formeras, skola tillskapas af
slika irrbloss? Jag är försäkrad, att, om v. Dafin
sjclf nu såge all denna eländighet, så skulle han
enligt 6:te punkten af sin Kritiklag lösgifva både
Boileau och Swift och hela det Satyriska &c., alt
göra sitt bästa. Vår tid gör sådant utom dess i
flera afseenden nödvändigt. I samma mån som vi
lyckcligcn erhållit SkrifFrilicten, så bör både Satiren
och Kritiken lössläppas. De äro de enda, som, der
andra åklagare ej äga rum, kunna hålla skriffältct
rent från sjelfsvåld och osedighet, allenast de äga
sjelfva den sedighet att bekriga fel, men icke per-
*) Kronprinsens, ledermera Konung Gustaf III;s,
förmätning 1766. Utg. anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
