Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Boitzenburg. 40
och sin kapten viel gardet, grefve Hampus Mörner, jemte några
officerare, att emottaga hertigen vid stadsporten. Qvicka och
tokroliga såsom han, kunde dessa herrar ej tillbakaliålla sitt
löje, då de sågo den gamle hertigen med det mest jovialiska
utseende och gnidande händerna hoppa ur vagnen under
gapskratt åt en drucken postiljon, som föll baklänges i ett dike.
De höllo derpå ett tal till honom, för att bedja honom vara
välkommen.
"Ganska bra, ganska bra, mina herrar11, svarade hertigen,
alltjemt talande tyska, "ni synes mig alla vara raska gossar,
som förstå att lefva, och vi skola roa oss på bästa sätt. Äro
stadens källare väl försedda? Hvar är borgmästaren? Har han
dragit försorg derom, att vi få vackra flickor? Jag vet hvad
ett högqvarter i så fall tarfvar, och ni ären alla unga vackra
gossar . . . Kom då! Men hvar är borgmästaren? Jag skall
afsätta honom, om ban ej skaffat vackra flickor från Hamburg.
Han skall få veta, att jag är här!" . . .
Man kan lätt föreställa sig, huru ett samtal, som började
i denna tonart, skulle fortsättas, då en man af Armfelts
skaplynne skulle svara och deri understöddes af grefve Hampus
Mörner, hvilken var känd som den största upptågsmakare i
hela arméen.
Dessa samtal, som höllos på stående fot midt ibland
folkhopen och voro blandade med gapskratt, ville emellertid aldrig
taga slut, så att man öfverskred middagstimmen. Under tiden
gick konungen väntande af och an i sina rum. Hans
otålighet växte med hvarje minut . . . Ändtligen anlände hertigen.
Han var klädd i en blå galonerad röck, med en liten hatt
under armen, och svängde sitt pudrade och leende hufvud åt
höger och venster, då han skred framåt i rummet ocli helsade
på alla.
Då ban hunnit fram till konungen, tilltalade han honom
på tyska, och lyckönskade sig att få se H. Maj:t i sina stater,
med tillägg att det skulle utgöra hans största nöje att bidraga
allt hvad på honom berodde till att göra högstdensammes
vistande derstädes så angenämt som möjligt
Man skulle hafva sett Gustaf Adolf, då han härunder
betraktade den språksamma hertigen med ett majestätiskt lugn
och ej svarade ett ord . . . Han trodde sig hafva’ förkrossat
honom; men häri bedrog han sig. Som hertigen omöjligen kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
