Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Constantinopel.
93
städerna och togo omätligt byte af guld, silfver och andra
dyrbarheter. - .. ’ Jit •
Gustaf Celsing, som följde med Carl XII till Bender, och
var kanslist vid tyska expeditionen $ sändes 1709 till
Constantinopel, för att lära sig turkiska språket och göra sig
underrättad om ställningen vid detta hof. Tvenne år derefter, 1711,
uppsatte C. på nämnda språk en omständlig berättelse om
storviziren Mahmud Baltadschis förräderi vid Pruthströmmen,
hvilken skrift han var nog djerf att vilja öfverlemna i sultanens
egna händer. I denna afsigt klädde han sig en morgon i
turkisk drägt, och ställde sig bakom janitschar-vakten, innan
kejsaren skulle begifva sig till den vanliga fredags-bönen i
Sofia-moskéen. När nu sultanen kom ridande, framräckte C. sin
skrift, hvilken blef emottagen af en pascha; men i samma
ögonblick blef han kringränd och lemnad åt sultanens
skarprättare. Dock blef ban efter några dagar frigifven, med
befallning att hålla sig stilla. Storviziren föll i onåd och blef
strypt. År 1712 sändes Celsing till Carl XII med 900 pungar
från turkiska skattkammaren.
Till Constantinopel skickade Carl XII tvenne gånger sin
skattmästare och gunstling, generalmajoren Kr. Alb. Grotliusen,
dels för att upplåna penningar, dels ock i vissa politiska ärenden.
Första gången var i Februari 1710, då Carl XII var i Bender,
och andra gången i Juli 1714, från Demotika, då ban hade
med sig en svit af 70 personer. Afsigten med denna sista
ambassad var att tacka sultanen för all bevisad välvilja och
gästfrihet samt tillika tillkännagifva konungens beslut att nu vilja
afresa. Grothusen blef med mycken artighet emottagen af
sultanen, som förärade hela sällskapet sidenpelsar. En särskild,
hittills ingen kristen bevisad ynnest var den, att denna
beskickning erhöll tillåtelse att bese Sofia-kyrkan, öfver hvars
prakt och rikedom de föllo i förundran. — Rörande de
penningetransaktioner, Carl XII hade i Constantinopel, och huru
sultanens moder mutades m. m., hänvisa vi till kända historiska
källor. — Emellertid lemnade konungen Demotika d. 11 Nov.
1714, sedan Grothusen förut af engelsmannen Cook i
Constantinopel upptagit ett betydligt lån för konungens räkning.
Henrik Benzelius vistades 1713 och 14, på Carl XII:s
bekostnad, i Constantinopel, och bevistade svenska ambassadören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
