Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
Hessen.
det. Han beslöt resa utan pass, satte sig med sina
följeslagare till bäst, och red till tullen. Der framsteg vakten, slog
portarne igen, ocli satte värjspetsarne emot svenskarne. Hr
Sten drog i ifvern upp sin pistol ocli hotade vakten dermed,
men sansade sig snart. Han och de öfriga svenska sändebuden
fördes i häkte, der de fingo sitta öfver tvenne år. Konung
Fredrik klagade öfver deras uppförande; konung Erik
försvarade dem och klagade öfver Fredrik. Det sågs tydligen, att
allt var af konung Fredrik tillstäldt för att hindra giftermålet
emellan Erik och hessiska prinsessan.
Krig utbröt i anledning häraf emellan Sverige och
Danmark, då svenska flottan under Jakob Bagges befäl vid
Bornholm besegrade den danska, under Joakim Brockenhusen.
Emellertid fortgick konung Eriks frieri till den hessiska prinsessan,
hvarunder han tillika friade till drottning Elisabeth i England,
till hvilken ban sände ett bref, hvaruti han sade, att han
aldrig haft allvar med giftermålet i Hessen. En kapare
uppfångade sändebudet i Nordsjön och förde det till Köpenhamn,
der brefvet upptäcktes, till ej ringa fägnad för danska
konungen, hvilken straxt skickade ett sändebud till landtgrefven. Denne
blef naturligtvis högst uppbragt öfver att se sig och sin
dotter så gäckade. Oaktadt detta trodde konung Erik ändå att
han kunde erhålla denna så bedragna furstinna, och år 15G5
hade han åter sändebud der, hvilka dock blefvo med förakt
tillbakavisade.
Då, under 30-åriga kriget, Gustaf II Adolf yrkade att de
protestantiska furstarne i Tyskland skulle öppet förklara till
hvilketdera partiet de slöto sig, antingen den katolska ligan
under kejsarens öfverhufvud, eller deri svenska konungen,
vågade de icke detta sednare af fruktan dels för den förres
öfvermakt, dels af farhåga för Gustaf Adolfs eröfringsplaner;
likasom hertigen af Pomern, måste de derföre med våld tvingas
att taga sitt beslut, och med svärdet i handen nödgades Gustaf
Adolf kämpa för hvarje fotsbredd land, som han intog. Från
denna allmänna obeslutsamhet hos de tyska protestantiska
furstarne gjorde ett fruntimmer, enke-landtgrefvinnan af
Hessen-Cassel, ett märkvärdigt undantag. Hon uppmuntrade sin son,
landtgrefven Wilhelm (V) den Beständige, att med 8,000 man
erbjuda sin tjenst och sitt förbund åt konungen af Sverige.
Likasom denna makt var den första, som öppet förklarade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
