Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Monsumano-grottan.
Ud
bortlagd eller bortbytt mot en vid badskjorta, och fötterna
väpnade med tofflor, varsamt begifver sig utför en brant stentrappa
ned till ett slags källardörr, som är ingången till berget.
Inkommen i grottan finner man först allt temligen mörkt och
endast sparsamt upplyst af några smala talgljus, här och der
fastade på de massiva och klumpiga stalaktit-formationer, som
bilda grottans tak och väggar, och emellan hvilka en trång
och slipprig gång leder vidare in i det underjordiska mörkret.
Ibland går man nära svarta pölar, förmodligen uppkomna af
det från klyftorna drypande vattnet, eller måste man klifva
genom smala remnor i berget, der taggiga, spetsiga droppstenar
hänga så lågt, att det på mer än ett ställe är rådligt att vara
försigtig, i fall man liar skäl att vara rädd om sin hufvudskål.
En af grottans betjening i fullt livré, det vill säga i bara
skjortan, går förut och lyser, till dess man efter några
minuters ovanlig vandring i en atmosfer, som blir allt varmare,
befinner sig temligen långt in i berget och i en rymligare håla,
hvarest det såsom möbler finnes ett par ohyflade träbänkar att
sätta sig på. Luften är der betydligt varm, men så ren, att
alla talgljusen brinna klart och lifligt, utan att talgen smälter
mer än vanligt, hvilket föreföll mig hemskt, besynnerligt, trolskt
och oförklarligt, ty innan kort kändes hettan i denna grufliga
lokal så upplösande, att jag verkligen tyckte mig vara i fara att
smälta sjelf; så strömmade svetten,, som en riktig Trollhätta en
miniature, ur alla porer. — Före mig fann jag inne i grottan
två eller tre äldre ädla herrar i samma kostym som jag, men
som öfverljudt "snakkede dansk", och i en något högre belägen
trång håla sågos uppkrupna under de spetsiga stalaktiterna en
förkyld ryss och en döf polack, båda tysta och fredliga. Om
en liten stund nalkades från ett annat hörn några svenska
patienter, ^land hvilka, oaktadt all rheumatism och ryggvärk, det
blef ett sådant ödmjukatjenande, att, om skjortorna hade synts
mindre, man nästan kunnat tro sig vara i Operakällaren. I
passande upplysning och liksom i en nisch våndades äfven en
undersåtlig figur, som lätt nog hade kunnat misstagas för en
potatissäck, men som likväl med visshet troddes vara en
ungersk grefvinna. Alla, svettades i kapp och utan annan
förströelse, än att bara sitta. För min del fann jag bela
inrättningen särdeles obehaglig, och trodde mig nästan hafva varit
vittne till en scen ur det finare sällskapslifvet, icke långt efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
