Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Paris. m
sig dels af landets rikedom, hvilken lockade de fattiga
nord-boarnes roflystnad, dels af dess svaga regering under Carl den
Skallige, som ej kunde bereda något kraftigt försvar mot de
djerfva och eniga fienderna. Ofta utan att röna motstånd,
trängde dessa på små lätta fartyg på floderna in i hjertat af
Frankrike, och utbredde död och förstörelse. Sjelfva Paris
föll i deras händer ett par gånger. Detta skedde första
gången i Mars månad 845, då de med en flotta af 120 långskepp
trängde in i Seinefloden och ända till Paris, som eröfrades,
sedan vikingarne sprängt en till detsammas försvar utsänd
fransk här. Vid fiendens annalkande hade likväl invånarne
flyktat, så att vikingarne vid sin ankomst funno allt öde ocli
tomt, och voro nära att få återtåget sig afskuret. Carl den
Skallige, som vistades i S:t Denis, måste med 7,000 mark
silfver denna gång köpa’sig fri från dessa härjande nordmän.
Mera förstörande blef stadens eröfring år 856, då en del deraf,
jemte flera kyrkor och kloster, plundrades och uppbrändes,
och återstoden räddades från samma öde endast genom
erläggande af deri ofantliga brandskatten af 685 mark guld och
3,250 mark silfver. Ändtligen, sedan Frankrike genom
politiska underhandlingar, förenade med de drygaste uppoffringar
i guld och länder, lyckats köpa sig fred af den egentlige
an-ordnaren af dessa härtåg, den förfärlige Hasting, fosterfader
till vår bekante konung Björn Jernsida, började Paris åter
resa sig ur sitt grus. Detta skedde omkring år 863, då en
mängd af dess flyktade invånare, och framför allt dess munkar
och presterskap, hvilka varit de begärligaste föremålen för
vikingarnes mordlust, återvände med de dyrbarheter, reliker och
andra helgedomar, som de lyckats rädda undan förstörelsen.
Häfderna hafva bevarat minnet af de dagar, då detta skedde,
såsom af de lyckligaste och minnesvärdaste i franska historien.
Tre år derefter, eller år 866, hotades likväl staden med en
påhelsning af samma förfärliga beskaffenhet, som de
förutnämnda, emedan en ny vikingaflotta trängde upp i Seinefloden,
och var nog djerf att ditsända en beskickning, för att pockande
utfordra en större mängd vin. Ehuru denna fordran,
sannolikt af brist på tillgång af den begärda varan, icke kunde
tillfredsställas, skonades dock Paris denna gång för vidar|p
fiendt-ligheter. Sedermera (885—886) sökte vikingarne ånyc? eröfra
Paris och dess nejd förhärjades. På en vidd af två \sv. mil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
